Vad är retorik?
Retorik betyder talarkonst, vältalighet och vältalighetslära. Aristoteles kallade retoriken läran om konsten att övertyga. Det är också den tolkningen som vi gör på denna sida. Låt oss säga att retorik är läran om hur man på bästa sätt övertygar människor. Det viktiga är då inte att vara sann utan att vara sannolik nog att bli trodd. Retorik är det sannolikas konst, där är alla medel är tillåtna. Detta synsätt, som ytligt sett ser ut att ta lätt på sanningen, är förmodligen också orsaken till att retoriken under lång tid varit i vanrykte.
Retoriken skapades i Grekland under 400-talet f Kr. Vid denna tid var demokratin ung och parollen "en man en röst" gällde. Den parollen hade dock sitt pris. Den innebar att varje vuxen man deltog i folkförsamlingen, men den innebar också att han där var tvungen att föra sin egen talan. På samma sätt var en man som anklagats för något brottsligt tvungen att personligen försvara sin sak inför rätten. Systemet skapade ett behov av kunskap om hur man talar inför andra och hur man vinner deras stöd. Ur detta behov uppkom retoriken.
Under medeltiden ansågs retoriken vara den högre utbildningens förnämsta ämne. Retoriken var ett av de obligatoriska ämnena i många av västerlandets skolor ända in på 1800-talet. Retoriken fick ett uppsving i Sverige under 1990-talet och idag undervisas det åter i retorik på flera universitet och högskolor.
Den klassiska retoriken handlar om att tala övertygande inför en grupp åhörare. Den kan ses som en del av dagens bredare retorikbegrepp där fler sätt att övertyga, även med hjälp av bilder och text, ingår. Det mesta av den klassiska retoriken går dock att tillämpa även på annat än rena talarsituationer
Retorikens delar
Retoriken brukar indelas i fem delar, som alla dessutom är delar på vägen mot att skapa och genomföra ett tal. Dessa delar kallas: inventio, dispositio, elocutio, memoria och actio.
Samlandet (inventio)
I inventio samlar man in de ämnen och argument som man kan tänkas behövas för sitt tal. Ofta använder man sig av metoden att ställa frågor som: vad?, vem?, när?, var?, hur?, varför? och med hjälp av vad?
Strukturerandet (dispositio)
I dispositio disponerar man sitt tal. Man funderar över ordningsföljd och innehåll. Vi återkommer till dispositio i nästa stycke.
Formulerandet (elocutio)
I elocutio skapar man ett språk som är passar. Man väljer uttryck och ord som passar för den avsikt man har. Man skapar, kort sagt, sin text.
Instuderandet (memoria)
I memoria är det dags att lära sig sitt talet utantill så att man kan tala fritt som om man talade utan manus. Retoriken utvecklade ett antal minnestekniker för att möjliggöra inlärningen.
Utförandet (actio)
I actio, slutligen, framför man talet med hjälp av passande tonfall, kroppsspråk och text. Ibland kallas den rent textmässiga delen av framförandet pronuntiatio.
